Tisdag

Nu har det gått ett tag sen jag skrev här.. Igen! .. Jag har märkt att man inte bestämmer riktigt över sin egen tid längre när man är mamma, haha. Visserligen är Tindra en väldigt snäll bebis, (finns väl inga elaka bebisar men hon är inget skrikbarn precis) men dagarna går så otroligt fort, jag går oftast upp vid 8-9 tiden, försöker hinna med lite frukost innan lillan vaknar, och ibland hinner jag till och me med en dusch! Sedan är det matdags, efter det åker ytterkläderna på, hunden måste ut! Är ute och går i en timme, (väldigt mycket enklare och goare att vara ute och gå nu när all is och snö är borta från vägen), när vi sedan kommer in efter promenaden slänger jag i mig lite mat innan det är dags för lillan att få mat igen, försöker röja undan lite när hon har somnat, men efter en timme ser det ut som ett krig här ändå, så jag tänkte att jag kanske borde sluta städa helt enkelt då hade jag nog haft mer tid till att vila emellan varven men tyvärr tror jag att jag kan kalla mig aningen pedant, så det är tyvärr inget alternativ. Jimmy brukar komma hem vid 16.30 och då försöker jag ha maten klar så att han kan ta en promenad med Kitty efteråt. Sedan går kvällen rätt fort och vips är klockan läggdags. Tindra vaknar gärna några gånger på natten och vill ha mat så det blir inte många timmars sömn men det ändrar nog snart på sig. Jimmy sover gott iallafall haha!

För två veckor sen fick Tindra Rs, så vi var på sjukhuset i 5 dygn ungefär, åkte till akuten på fredagskvällen efter att hon inte hade ätit mer en 10 militer på en hel dag, och jag fick inget liv i henne, hon bara sov. Var på BVC men fick höra att det bara var en vanlig förskylning och att det snart skulle bli bättre, men den där oroliga känslan i magen gav sig inte och jag är glad att jag tog beslutet att åka till akuten även en läkare redan hade tittat på henne en gång. När det blev konstaterat att hon hade RS fick vi ett rum och Tindra fick syrgas eftersom hon inte syresatte sig riktigt. Personalen var otroligt gulliga och det var skönt att veta att hon fick hjälp. Eftersom hon inte orkade äta själv fick hon sondmatas och plötsligt kände jag att vi var tillbaka på ruta ett igen. Jag bad Jimmy stanna kvar på sjukhuset över natten och jag åkte hem till mina föräldrar och sov, behövde samla energi så jag skulle orka vara på sjukhuset dom övriga nätterna. Den första natten hemma var otroligt jobbig, på sjukhuset hade dom ju koll på hennes syresättning och hon fick inhalationer med jämna mellanrum men hemma kändes det som jag inte hade någon kontroll, hade henne hos mig mest hela tiden och kollade så hon inte blev kritvit i ansiktet, det blev en ond cirkel och det gick några dagar innan jag kunde slappna av riktigt. Men nu mår hon bra!! Min lilla docka har börjat le :) och när hon tittar med sina stora runda ögon på mig vet jag att allt är bra! På fredag skall Tindras mormor och morfar passa henne med jag & Jimmy skall iväg en stund på födelsedagsfest :) . Jag ser verkligen fram emot det! Ska bli skönt att få träffa alla mina vänner och få andas ut lite från all blöjbyte, matning och bara få vara en liten stund! Mamma tycker det ska bli jätte roligt och hon sa att hon ska gå och bära på Tindra hela kvällen och bara gosa..

Näe, nu är det dags att laga lite mat och ikväll ska jag göra lite slingor i håret, utväxten börjar bli lite väl synlig!

/ Tilda.