Sömnlös natt..

Natten har varit minst sagt jobbig. Tindra ville inte sova! Jag vagga, gick fram och tillbaka, gav mat, bytte blöja, nynnade, försökte med nappen. Näpp, här ska vi inte sova inte. Dagen spenderades hos min syster och Tindra sov sig igenom hundskall & bråkande barn, allt för att vara vaken på kvällen/natten. Men vi tog oss en liten sovmorgon idag istället och förhoppningsvis börjar hon snart sova på natten istället för dagen.
Tiden har gått så otroligt fort, den 6 Januari kom vårat underverk, 2 månader för tidigt med en vikt på 2015 gram. Vi var på neonatalavdelningen i en vecka innan vi fick åka hem med hemsjukvård istället, och jag är så glad att vi tackade ja till det, visst var personalen underbara och det var skönt att ha deras stöd, men att se andra mammor, som hade det mycket värre med sina barn klarade jag bara inte, tänk vad orättvist livet kan vara ibland. När man är gravid har man en slags oro i magen hela tiden, inför förlossning och tiden efteråt, men man tror ju att allt ska gå bra, att man ska vara som "alla" andra och få åka hem med sitt barn och börja vardagen ganska snabbt, man har inte en tanke på sondmatning, sladdar som sitter lite varstans på barnet eller att man inte får ha barnet hos sig från första stund. Vi hade tur, Tindra andades själv, höll värmen själv och Sonden tog vi nog bort efter 3 veckor. På den avdelningen Tindra var inskriven på fanns det en bok, där man kunde skriva av sig sina tankar. Jag skrev aldrig i den boken, men jag satt där på kvällarna och läste, och jag förstod hur smidigt det har gått för oss, vilken tur vi har haft. Jag tänker ofta på dom andra föräldrarna som hade sina barn på samma avdelning, om dom har fått åka hem med sina barn och om allt börjar se ljusare ut även för dom, jag hoppas det. Vår docka växer som bara den :) , nu är hon snart 6 veckor och hon väger redan 2920 gram :) Stora tjejen!

/ Tilla.