Idag steg vi upp vid halv 8, Tindra fick mat och sedan låg vi i soffan en stund och myste. Nu ligger den lilla dockan brevid mig och sussar så sött. Själv har jag precis ätit frukost, två ostmackor med gurka, och två koppar kaffe, tvättmaskinen är igång och lägenheten är städad. Dom två kopparna behövdes.. Idag kommer Hanna hit, det blir nog lite matlagning och massa prat som vanligt när vi träffas! Vid 19 tiden ikväll hämtar vi upp Jennie och åker hem till henne, Hanna har fått för sig att hon ska bosätta sig i Norge en tid (inte okej) och då får vi passa på att ha lite Torsdagsmys innan hon åker. Tindra växer som hon ska, hon väger redan 3,5 kg och är nästan 50 cm lång. Hon har gått upp över 1,5 kg på 6 veckor och det syns verkligen på kläderna, storlek 40 kan hon inte ha längre. Jag & min syster kom fram till att nu är hon lika stor som Tuva var när hon föddes, men ingen av oss kommer ihåg att Tuva var så liten, haha. Man glömmer fort!
Igår var Farmor Ulrika här och passade Tindra medans jag gick ut och gick i skogen med Kitty och deras hund Tilda. (Tindra, Tilda, Tuva .. vart ska det här sluta.) Det var skönt att få lite egentid och få en lång promenad och bara släppa allt. Jag bestämde mej redan när jag var gravid att min egentid ska innebära Träning.. I Tisdags var jag hos min syster och vi tränade Zumba, sen gick jag ut och gick med Kitty i 40 minuter. Igår fick jag mig en redligpromenad, skogen är ju trotsallt inte skottad, snön gick upp till knäna på vissa ställen men idag hinns det nog inte med så ngn promenad mer en en kortis med Kitty, Jimmy skall ut och springa med henne när han kommer hem från jobbet och jag, Hanna och Tindra åker till Jennie..
Näe, nu ska jag fixa med tvätten innan Hanna dyker upp.
Mathilda.
Leta i den här bloggen
torsdag 18 februari 2010
fredag 12 februari 2010
Sömnlös natt..
Natten har varit minst sagt jobbig. Tindra ville inte sova! Jag vagga, gick fram och tillbaka, gav mat, bytte blöja, nynnade, försökte med nappen. Näpp, här ska vi inte sova inte. Dagen spenderades hos min syster och Tindra sov sig igenom hundskall & bråkande barn, allt för att vara vaken på kvällen/natten. Men vi tog oss en liten sovmorgon idag istället och förhoppningsvis börjar hon snart sova på natten istället för dagen.
Tiden har gått så otroligt fort, den 6 Januari kom vårat underverk, 2 månader för tidigt med en vikt på 2015 gram. Vi var på neonatalavdelningen i en vecka innan vi fick åka hem med hemsjukvård istället, och jag är så glad att vi tackade ja till det, visst var personalen underbara och det var skönt att ha deras stöd, men att se andra mammor, som hade det mycket värre med sina barn klarade jag bara inte, tänk vad orättvist livet kan vara ibland. När man är gravid har man en slags oro i magen hela tiden, inför förlossning och tiden efteråt, men man tror ju att allt ska gå bra, att man ska vara som "alla" andra och få åka hem med sitt barn och börja vardagen ganska snabbt, man har inte en tanke på sondmatning, sladdar som sitter lite varstans på barnet eller att man inte får ha barnet hos sig från första stund. Vi hade tur, Tindra andades själv, höll värmen själv och Sonden tog vi nog bort efter 3 veckor. På den avdelningen Tindra var inskriven på fanns det en bok, där man kunde skriva av sig sina tankar. Jag skrev aldrig i den boken, men jag satt där på kvällarna och läste, och jag förstod hur smidigt det har gått för oss, vilken tur vi har haft. Jag tänker ofta på dom andra föräldrarna som hade sina barn på samma avdelning, om dom har fått åka hem med sina barn och om allt börjar se ljusare ut även för dom, jag hoppas det. Vår docka växer som bara den :) , nu är hon snart 6 veckor och hon väger redan 2920 gram :) Stora tjejen!
/ Tilla.
Tiden har gått så otroligt fort, den 6 Januari kom vårat underverk, 2 månader för tidigt med en vikt på 2015 gram. Vi var på neonatalavdelningen i en vecka innan vi fick åka hem med hemsjukvård istället, och jag är så glad att vi tackade ja till det, visst var personalen underbara och det var skönt att ha deras stöd, men att se andra mammor, som hade det mycket värre med sina barn klarade jag bara inte, tänk vad orättvist livet kan vara ibland. När man är gravid har man en slags oro i magen hela tiden, inför förlossning och tiden efteråt, men man tror ju att allt ska gå bra, att man ska vara som "alla" andra och få åka hem med sitt barn och börja vardagen ganska snabbt, man har inte en tanke på sondmatning, sladdar som sitter lite varstans på barnet eller att man inte får ha barnet hos sig från första stund. Vi hade tur, Tindra andades själv, höll värmen själv och Sonden tog vi nog bort efter 3 veckor. På den avdelningen Tindra var inskriven på fanns det en bok, där man kunde skriva av sig sina tankar. Jag skrev aldrig i den boken, men jag satt där på kvällarna och läste, och jag förstod hur smidigt det har gått för oss, vilken tur vi har haft. Jag tänker ofta på dom andra föräldrarna som hade sina barn på samma avdelning, om dom har fått åka hem med sina barn och om allt börjar se ljusare ut även för dom, jag hoppas det. Vår docka växer som bara den :) , nu är hon snart 6 veckor och hon väger redan 2920 gram :) Stora tjejen!
/ Tilla.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)